FILLEWEEEEE

18.57: Calle ligger just nu i soffan med handen innanför byxorna och njuter. Han ser på Nyckeln till frihet bör tilläggas. En mycket bra film faktiskt. Vi borde egentligen bege oss ner och tvätta nu, men jag känner inte för att störa honom för tillfället.

19.05: Kanske inte. Han påbörjar istället skapandet av en matlåda. Hemmagjord fläskpannkaka. Fina grejor.

19.28: Nu har vi slängt i tvätten och i samma vända skaffade vi oss en ny TV. Produktiva.

19.31: Calle är tillbaka i soffan. Handen utanför dock.

Jaha. Vad fan hände? Hur kan man känna såhär efter en film? Det känns inte bra alltså. Hur kunde de jävla asen misslyckas så brutalt med att göra filmen? Varför skriver jag en detta. ÄHHH

Det lutar åt att jag hoppar framför t-banen imorgon, istället för att sätta mig på den. (Nej, pappa jag bara tullar. Skojar alltså. Fast det är inget roligt att skämta om, men nu gjorde jag det. Alltså. Jag ska inte hoppa framför den utan jag ska istället sätta mig på den, dö lite smått inombords medan jag med hjälp av tåget tar mig till slutationen, går till jobbet och är ute hela jävla dagen.)

"Philip, vet du har man får ett barn?"

"Ja, alltså. Nja. Ja. Jo, men det vet jag."

"Hur då?"

"Jo, men alltså. Det är så att.. nej, men. Eh. Jag förklarar imorgon."

HAJLP. Vad ska jag säga? Ska jag vara ärlig och förklara hur det går till eller ska jag dra någon storkverision eller nått om att när en mamma och en pappa är väldigt kära så kan de gå in på ett sjukhus och hämta ett litet litet barn? Hjälp mig. Snela.

Ungen som frågade är i runda slängar 4 år och 5 månader.

Fillewee och Paueeeng. Eller nått liknande.

Det har varit helg. Det har varit utgång och alldeles för lite sömn. Och efter det var det pannkakor, kebab och några liter mjölk. Sjukt värt. I morgon ska jag upp tidigt och leka med mina bästizar. Men först - THE OFFICE.

Nu blir det lite porr såhär på kvällskvisten. Ses imorgon.

Hej då.

Och då får man äta godis och sova alldeles för länge. Yay. Nu ska jag snart bege mig ut i Oslo och finna mig ett nytt månadskort. För jag har varit här i en månad nu, plus minus några dagar typ. Så himla fint egentligen. Jag kanske ska försöka hitta mig ett par jeans också. Men bara kanske. När jag tänker efter så ska jag nog inte det. Det får räcka med ett månadskort. Over and out.

Idag när jag promenerade hem från t-banen med Yann Tiersens sköna klinkande i öronen insåg jag faktiskt hur jävla gött allting är. OM DET INTE HADE VARFÖR DEN DÄR JÄVLA TÖYENBACKEN. DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. NU.

I FREKKIN HATE MONDAYS.

Så, nu har vi det ur världen.

Long time no see ba de we.

Jonatan och Elisabeth åkte hem idag. Det var inte roligt. Jag gillade att ha dem här. Det var kul. Det kändes lite som hemma. Fast det är bättre här. Därför kommer Jonatan hit sen tycker jag. Så är det. Min förmåga att bilda en vettig mening har uppenbarligen helt och hållet försvunnit. Jag skyller på att jag dagligen umgås med 3-5 åringar. Och sen när jag kommer hem så umgås jag med Calle. Då blir det logiskt liksom.

hEjZzz.