FILLEWEEEEE

Detta är vad barnen fick uppleva när de hade varit olydiga. Såatteja.

Men vi börjar från början. Dagen startade med ett besök på Adecco där en Ingrid ville ha ett litet personligt samtal med mig. Hon tyckte jag var en trevlig liten gutt, vilket ledde till ett och annat dvs, jag fick träffa Lena som har hand om dagisarbetarna. Vi snackade lite, typ 4 minuter och sedan begav jag mig från Adecco. Nu skulle jag till skattetaten för att fixa mig ett personnummer. Jag gled ner till t-banan, satte mig bredvid en gossig tant och började lyssna på musik. Efter 3 minuters färd ringer min mobil. Det var Lena och hon ville att jag skulle iväg och jobba. NU! Hon hade troligtvis glömt att vi talats vid 7 minuter tidigare och då kommit överens om att jag borde skaffa ett polisintyg innan jag börjar arbeta. Men, sagt och gjort, jag satte mig på trikken till Lilleaker (egentligen vad det inte sagt och gjort, jag fick massiv panik och ringde Pauline istället) och letade upp barnehagen som behövde mina tjänster.

End of story.

Förresten. Norska barn kan vara riktigt elaka. Hade ett samtal under mellanmålet med Isak, 5 år.

"Varför är du bara vikarie?"

"För att jag inte har fått något bättre jobb ännu."

"Det är bara för att du är svensk. Far min säger att ni är värdelösa."

Jag gick och grät.